Intresset för Carl Gustaf Jung (1875-1961) kommer och går. Hans ”Minnen, drömmar och reflexioner” finns som pocket. Mer eller mindre populära böcker om honom ligger i bokhandlarna och han får legitimera de mest skiftande företeelser allt från den ”nya fysiken” till postmodern ”privatreligiositet”. Men är Jung vetenskapsman eller mystiker, skönlitterär författare eller forskare? Inför ett offentligt samtal kring Jungs psykologi lägger jag ut ett par beskrivande art från 1990-talet. Den ena rör relationen mellan forskaren och mytskapren Jung. Den andra behandlar indiskt inflytande på hans grundläggande begrepp.
”CG Jung som teolog” – ”Indiskt inflytande i Jungs tänkande”
21 januari, 2012 av owe
”Läs en gång till morfar !”
11 januari, 2012 av owe
”Nytt år igen. Jag som just lärt mig att skriva 2011. Redan är det 2012. Den tidsrymd jag har kvar krymper. Den jag förbrukat blir allt längre. Desto väsentligare blir frågan vad som är viktigt. Med Magnus och Brasse frågar jag ”Vad skall bort?” Vad skall ignoreras? ? Och jag har tänkt att texter väller in över min hjärna både yrkesmässigt och på fritiden. Men vad av allt detta är värt uppmärksamhet? Visst -slöläsandet har sin tid, en kvällstidning eller halvdålig deckare när man vill vila huvudet. Men annars? Under hösten har jag ägnat mig åt omläsning.
Vägen inåt eller ”jag tror väl på vad jag vill”
28 december, 2011 av owe
En individ säger sig tro på X. Så länge som de ”andliga realitetsexperterna” har en samhälleligt stöd också tror på X blir hon en del av en social gemenskap. Men när tilliten till de professionellt fromma faller eller när det uppträder andra -varandra motsägande andliga realitetsexperter på scenen – allt från muslimer, argumenterande ateister till självutnämnda välbetalda gurus - måste hon fundera över om hon verkligen tror på detta X. Kanske det är så att X är en ren illusion? Då kommer den mer provocerande frågan ”Vad har varit min egen erfarenhet av X”? Individen tvingas att återvända till subjektiviteten, gå från en extern, institutionell och social legitimering av den andliga världen till en intern oorganiserad och subjektiv legitimering. Det kan vara ensamt.
Sagt på ett annat sätt; när tilltron till en tradition avtar, tvingas individer att bli mer erfarenhetsorienterade och att fråga sig: ”Vad i min tro är grundad i erfarenhet och vad tror jag på bara för att någon har sagt detta till mig?” Denna självrannsakan är smärtsam. Samtidigt som man vänder sig inåt åstadkoms en polarisering; den yttre världen, organisationers färdiga svar blir mer ifrågasatta och den inre, erfarenheternas (eller icke-erfarenheternas) värld, blir mer väsentlig.
”Om själen” och ”Religion utan Gud”.Två radiosamtal nov 2011.
22 november, 2011 av owe
OM SJÄLEN. Samtal med Nils Uddenberg, prof, psykiater, livsåskådningsforskare, Teologiska rummet – http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3109&artikel=4813656
RELIGION UTAN GUD Samtal med Katarina Planck, Fil dr i buddhism, Lars Dencick, Prof i socialpsykologi, Roskilde.
Om långvariga förpliktelser och internet
7 november, 2011 av owe
Läste häromdagen en intervju med sociologen Zugmund Baumann. Problemet gällde följande: hur skall man få till ett gemensamt torg där det är möjligt för människor att översätta privata intressen till offentliga problem och som i sin tur kan göras om till den enskilda medborgarens förpliktelser? Kortfattat utgör detta demokratins förutsättning. Samhällskontraktet handlar om människors tillit till ett samhälle som i sin tur skyddar, men inte inkräktar på, individen. Individualism riskerar att gå hand i hand med ett demokratiunderskott