Owe Wikström
 

New Age – religionspsykologiska perspektiv

New Age - religionspsykologiska perspektiv

 ”Tarotkort, UFO, skapande dans, yoga, reiki healing, regressionsterapi, transpersonalism, färg-, ört-, och kristallhealing, Osho, frigörande andning, delfinberöring, horoskop, Hildegard av Bingen, irländsk mytologi, shamanism, pendeldiagnostik, rolfing, reiki- kroppsbalansering, Nostradamus, Shirley MacLaine, Chiromantri, moder Teresa, astrologi, holism, taoism, delfinsimning, alkemi, auraterapi och irisdiagnostik, Johannes av Korset, trumresor vid nymåne, runmagi, magnetiserat vatten, ridning i ett holistiskt perspektiv, tarotkort, rebirthing sessions, kreativ visualisering, kanalisering, Viktor Frankl, ljusmeditation, Eck-anckar, Kahlil Gibran, spiritism, energimassage, Chakrameditaion,  kristallernas kraft, myter, talismaner, amuletter, drömmottagare, rökelse, ikoner, Swedenborgs och Jungs drömtolkning, teosofi, Gurdjeff, reinkarnation, A Course in Miracles, Ambres, färgdiagnostik, energimassage, Tai Chi.” 

 Om behovet av det heliga

Det tycks hos människan finnas ett behov en livshållning där gåtor av typen lidande, ondska, öde, mening och död tas på stort allvar. Men livsfrågor är varken vara vetenskapligt-empiriskt eller logiskt besvarbara därav deras fascinerande karaktär. De är av både emotionell och rationell natur. Ur psykologens perspektiv erbjuder religionens språk ett sätt att tolka och därmed hantera livsfrågor. De stora religionenas bilder och berättelser, psalmer och böner och var inkorporerade i det stabila samhället. Genom sekulariseringen har den organiserade religionen marginaliserats. Den har förts till indivien och fokuserats på andlig förvandling. New age är ett av dessa individualistiska uttryck för andlighet.

Religionens myter, symboler och dramaturgi är anpassade till att både väcka och bearbeta existentiella frågor. Ett slags andligt behov fylldes tidigare genom att man tillhörde ett tolkningskollektiv – en kyrka, en muslimsk eller judisk församling.  De senaste decenniernas accelererande misstro mot kyrkor och samfund har lett till en förlust av de andliga världar som tidigare gav orienteringspunkter: “Var Abraham ett berg eller en flod ?” frågar mig en student.  Ett arv av judisk-kristen karaktär försvinner nu långsamt.  Kanske leder denna förlust till ett slags livsåskådningsmässig törst? Tillvarons grundfrågor framstår i relief när ingen religion längre har självklarhetens styrka.

Den enhetliga andligheten

En gång var andligheten skulpterad i givna former. Upplevelsen av helighet centralt i alla religioner. I högkulturer fanns ritualiserade sätt att uttrycka vördnad inför livsgränserna (födelse, vuxenblivande, parbildning, åldrandet, död), sitt beroende av något/n som upprätthöll livets/samhällets okränkbarhet och sin tacksamhet gentemot livsvillkoren. Man gjorde detta regelbundet och kollektivt inför symboler för en “andra verklighet”, ett altare, ett tempel. 

Religionshistorikern Mircea Eliade hävdade att det heliga rummet och riten gjorde det möjligt för människan att komma i kontakt med en yttersta realitet. Därigenom kittades samhället samman kring en gemensam värdegrund. Den andliga törsten släcktes vid kulturellt givna källor. Människan återfann  sitt ”vara” inför en osynlig Annan. Hon grundande sin självförståelse i en kosmisk ordning, ett gudomligt centrum. 

Riter skapade och vidmakthöll en övergripande känsla av att vissa värden var okränkbara. Samtidigt gav de form åt en fascination inför tillvarons centrum. Kyrkoåret, sabbatsfirandet etc., erbjöd människan att med regelbundenhet relatera sig till det Heliga. Uttrycken för det Heliga manifesterades visuellt i byggnader, konstverk och rituellt i ceremonier. Västerländsk kultur är impregnerad av kristet tankegods.

Helighetsförvaltande aktörer och institutioner var integrerade i samhället. De fungerade som påminnelser om eller markörer för en helig okränkbarhet; Gud. Själen sågs inte som ett kringflytande och halt språkspel utan erfors som en gåva. Människovärdet grundade sig inte blott på ett socialt kontrakt utan på tanken att livet var givet av en Gud.  I närheten av det heliga återfanns Verkligheten.  Talet om den helige Andre (Jahve, Allah, Kristus etc.,)  upplevs därför av den troende som något annat än en bild för social sammanhållning.  Symboler för denna andra värld finns fortfarande kvar, det må vara bönhuset i den lilla byn i Norrland, den ikon som hänger i ett studentrum, minareten utanför en moské eller de majestätiska katedralens spiror i Chartres. De bildade bryggor till en Annan värld.

Religionen som smörgåsbord

Men vad sker i det sena 1990-talet samhälle? De gamla religionerna har fått konkurrens. Andra aktörer uppträder på den andliga arenan. Fler tror nu på reinkarnation på än Gud. New age-anhängarna tal om kristaller och aurahealing blir allt mer rumsrent. Tarotkortens läsare och UFO-troende okra i inflytande. Ockultismen är på väg att bli rumsren. Tidigare epokers relativa konformitet och andliga likriktning ersätts av mångfalden. I samtiden har för många de gamla religiösa symbolerna blivit stumma. Gudstjänster har för det stora flertalet successivt tömts på upplevt (dock ej avsett) innehåll. I varje fall tycks det ofta saknas ett led som binder samman människans existentiella törst med de källor som religionen själv hänvisar till. Krucifix, radband, psalmböcker lever nu ofta som en kulturella artefakt med föga annat än nostalgiskt intresse. Den ”de-mystifiering” som stora delar av den protestantiska kyrkan ägnat sig åt och som dränerat symboler på deras otolkbara fascinaton ersätts delvis med en “remystifiering”. Midnattsmässor ökar och gregorianska munkar sjunger.

I kommunikationssamhället möter man alltfler alternativa andliga verkligheter: det religiösa smörgåsbordet.  Man kan välja livsåskådning på samma sätt som man väljer mat eller kläder. Men vad sker när utbudet av livshållningar ökar -inte minst via internet -  och ingen längre har självklarhetens styrka?  Många använder sig av det som verkat relevant : – “Västerländsk kristendom plus indiansk kultur. Olika beståndsdelar. Jag plockar det bästa ur det mesta” är ett annat svar ur en sociologisk undersökning. Relevanskravet blir tydligare. Om man inte förstår varför man skall tro på en komponent i ett religiöst system så tackar man nej. Man MBL förhandlar med vår Herre.

Sådana  “alternativa”  livshållningar  tycks inte  socialt  avgränsade. De är inte  kopplade till samhällsengagemang. De tycks ej ideologiskt genomtänkta som existentialismen, humanismen eller andra -ismer. De verkar vara programmatiskt föränderliga -  likt den Proteus som aldrig kunde stanna i sin form. Därför är det bara i en viss mening man kan kalla dem religiösa. 

Om New Age

En typ av mer privatiserad livshållning har börjat kallas new age. Orden refererar både  till  en idéströmning  med religiösa övertoner, ett nätverk av personer som är intresserad av andlighet och hälsa och en oöverskådlig mängd tekniker som erbjuds för att nå sitt ”högre själv” eller att utvecklas som människa. Fokus är ofta lagd på människans förmåga att omforma sitt inre liv i enlighet med en dold metafysisk realitet. New age inkluderar således en mängd ( delvis helt motsägande) filosofier, mytologier, psykiska och kroppsliga meditiations eller massagemetoder men även yttre magiska ting med föregivna andliga energier.

New age anhängare har ofta vetenskapliga anspråk (de söker gärna legitimera sina anspråk med tal om holism, kaosteori och kvantfysik) samtidigt som idéerna är parade med en romantiserad och stark civilisationskritik. I den mån man kan tala om ett idémässig kärna kan den sägas vara tillåtande, synkretistisk (blandar ogenerat skilda religioner)  och inriktad helande. Fokus är inställd på den påtagliga förändringen av livet, att finna och ta kontroll över sina dolda andliga energier eller att förankra det egna självet i en gudomlig sfär. Tankens makt över livet är ett genomgånde drag. Allt strävar uppåt och framåt. Den nästan dogmatiska tilltron till reinkarnationen (återfödelse) är positiv och lycklig – fjärran från indisk reinkarnationstänkande.   Ur vetenskapssociologis synvikel är det ur just denna synbikel intressant att rörelse växer sig stark samtidigt som kognitiva teorier vinner anklang och som  evolutionstänkandet är populärt i psykologiska laboratorier.

Panteismen  är framträdande. Gud eller snarare ett kosmiskt Guds- eller Kristusmedvetandet bor i allt. Moder jord liksom  träden, stenarna, löven och djuren är heliga. Det finns en ande i människans inre.  I kroppen eller själens inre rum finns länkar till kosmiska energier eller vibrationer. De olika religionernas gudar eller andar är utbytbara uttryck för en bakomliggande verklighet. Men det finns därför inte en enda gud. I den mån man talar om gudar är snarare polyteismen viktig,  man kan tro på många motsägelsefulla och helt skilda andar ellen gudomar. Gud beskrivs ofta som opersonlig och mystisk  Sällan talar man därför om en aktiv Gud och därför inte heller om tro eller överlåtelse, utan snarare om att få en påtaglig kunskap – att identifiera och ta kommando över sina energier,  att få tillgång till en andlig kraft. Man gör detta i syfte att mer eller mindre kunna påverka sin hälsa eller personlighet.  Det kan i sin tur ske genom olika slags spådomssystem – man lägger exempelvis ut tarotkort för att kunna se sitt öde, man lär sig spåsystemet ”I Ching” eller läser horoskop grundad på astrologiskt “vetande”. Spådomssystemen är ofta kvasivetenskapliga  i den meningen att de framstår som exakta och logiska. De är matematiskt uppbyggda till sin struktur när de talar om olika astralplan eller visar hur konstellationer i stjärnornas ställning på ett mycket exakt och matematiskt förutsägbart sätt påverkar(t) människans personlighet och öde.

New age erbjuder  personlig växt eller medvetandeutvidgning genom meditation, kanalisering, massage och olika regressionsterapier.  Eftersom makrokosmos och mikrokosmos hör samman  sägs det ofta att man kan få meddelanden från avlidna personer – ofta från fjärran civilisationer. En mängd av de mest lästa böckerna är nedskrivna genom automatisk skrift där författaren sägs fått direkt hjälp från sin osynlige hjälpande eller från en dold kunskapsbank (ibland kallad Akashakrönikan). Så har exempelvis A Course or Miracle kommit till, men även boken Isis unveiled  av teosofins grundare Madame Blavatskij. Rörelsen går tillbaka på förra sekelskiftets ockulta, spiritistiska och teosofiska traditioner, men är starkt uppblandad av amerikanskt positivt tänkande och av humanistisk och transpersonell psykologi.

När det gäller enskilda individers förhållande till new age har man i sena undersökningar kunnat urskilja åtminstone fyra typer: sökare, de som via olika möten, riter, meditationsmetoder eller helgseminarier  upplever sig vara på väg mot en inre andlig förvandling, de som är  konsumenter av häftiga upplevelser, t.ex schamanska resor, kanaliseringar eller kreativ visualisering, ett slags andlighetens motsvarighet till äventyrslystna resenärer. För ytterligare andra är upplevelserna i samband med new age snarast att likna vid en häftig underhållning; att spå i handen, att lägga tarotkort eller läsa in sig på den judiska kabbalan ser man som en kittlande upplevelse, ett slags andligt sällskapslek – men det förpliktigar sällan och påverkar inte det egna livet.  Men så finns också de som är troende (de som upplever sig ha fått en rikare livshållning via Shirley MacLaines böcker  eller James Redfields Den nionde insikten eller regelbundet följer det svenska kanaliseraren (mediet) Sture Johanssons andlige kontakt Ambres. De som i denna mening är ”troende” är så vitt man hittills observerat relativt få i förhållande till dem som är tillfälliga besökare i new age världen. Snarast tycks new age vara mest intressant för personer i livskriser, i ensamhet och maktlöshet eller som del sökande efter mening och mål.

I jämförelse med de gamla religionerna är de sociala strukturer som bär new age idéer i det sena 1990 talet extremt flexibla, idéinnehållet är mångdimensionellt och massmedialt förmedlat, tanken på en personlig Gud har till stora delar ersatts av talet om vibrationer som man med rätt teknik skall kunna lära sig att hantera. Ondskan är snarast ett icke-fenomen. De moraliska och socialt politiska dimensionerna är nedtonade till förmån individens välbefinnande.Det ekologiska och feministiska tankeströmmen är däremot framträdande.

Religionspsykologiska tolkning

Religionspsykologin söker förstå hur en religiös verklighetsuppfattning uppkommer hos en individ, hur den upprätthålls och förändras och vilken funktion den. Hittills har forskningen huvdudsakligen studerat människor inom de gamla religionerna men även sekter och Nya religiösa rörelser. Den psykologiska new ageforskningen är ännu i sin linda.  Studiet är inriktat på människans andliga erfarenheter – såsom hon själv uppfattar dem -  inte på en eventuell gudomlig realitet. Religionsvetenskapen kan inte avgöra huruvuda en Gud -  Allah, Krishna, Kristus eller andliga energier -existerar. Hur är de upplevelser som människor säger sig ha i samband med sin religionsutövning uppbyggda? Man kan endast komma åt berättelser om erfarenheter och hennes påtagliga beteenden. I centrum ligger människans mer eller mindre medvetna reaktioner på de stora livsgåtorna. Religion/andlighet kan ur ett sådant psykologiskt perspektiv sägas vara människans sätt tankemässigt, socailt och känslomässigt förhålla sig till den mänskliga existensens grundfrågor.

I det mångkulturella samhället är det fortfarande en stor människor som tolkar sina grundläggande existentiella  frågor i  klassiskt kristna föreställningar (Gud finns, Gud har en avsikt med människan,  Bibeln är sann, människans liv  fullföljs bäst i Kristi efterföljd etc.). De gör detta genom att filtrera sin upplevelsevärld via kyrkornas texter, symboler och berättelser. Rituellt gestaltar  de sin relation till  det Heliga genom gudstjänstens olika moment och i kyrkoårets skiftningar. De moraliskas  konsekvenserna av ens övertygelse var relaterad till den kristna traditionen.

Om en religion talar om Gud enligt en bestämd  uppenbarelse  (Koranen, Nya Testamentet  eller Gamla Testamentet) och har klara symboliska och rituella uttryck för sin övertygelse och de moraliska konsekvenserna för övertygelsen relateras till bestämda heliga texter, så är det möjligt att psykologiskt förstå den enskildes andlighet i termer av social tillhörighet, behov av mening och emotionell trygghet.(Se ruta 2) 

I det pluralistiskas samhället lever fortfarande många människor inom gemensamma religiösa föreställningsvärldar, men de gamla ideologiernas kollaps och en generell värderelativism har urholkat dem. Deras tolkningsföreträde har försvunnit. Detta hindrar inte att vidstående  psykologiska modeller fortfarande har stor förklaringskraft även för att förstå en alternativ, privatiserad andlighet och new ageanhängarnas upplevelsevärldar. Den stora skillnaden är emellertid att new age intresserade får legitimitet inom relativt avgränsade (sub-) grupper.Upplevelserna är (ännu) inte lika socialt förankrade, inkorporerad i samhället.

Genom exempelvis en spådomsteknik, att lyssna på sitt kreativa själv eller genom att få en förklaring på sin egen personlighet och sitt öde genom astrologisk filosofi så får man  mening, man får trygghet och man fogas till i ett tolkningskollektiv. Det är mening man söker, men syftet tycks inte huvudsaken vara inriktad  på de eviga frågor död, lidande,skuld eller mening snarare mer kortsiktiga som välbefinnande eller hälsa. Detta gör att överlåtelsen åt en Annan makt – i termer av en Gud är mindre, däremot kan man säga att de rituells magiska dragen är klarare. Omedvetet ger magin skydd från osäkerhet.

 

Varför ökar intresset ?

Det är fortfarande svårt att avgöra om intresset för new age är så spritt som det görs gällande Här behövs större studier för att komma åt skillnaden mellan den massmediala bilden av new age och det faktiska antal individen som lever av dess idéer. Men varför detta intresse i det sena 1990 talet. Låt mig peka på några faktorer:

Snabba sociala förändringar, teknikens framsteg, uppbrott från givna värden och strukturer leder till alienation, deprivation och arbetslöshet.  Det finns tecken som tyder på att  lågavlönade, ensamstående, överviktiga och övergivna visar större aktivitet i dessa rörelser. De får där en känsla av att de är unika, delaktiga i kosmos, men framför allt att de kan påverka sin situation – om än inte på det faktiska planet så i astralvärlden. De ser en mening i sitt liv och får en känsla av att kunna påverka det. När risksamhället ökar, mobiliteten blir större och människor  allt oftare tar avsked från varandra ger  amuletter och änglar skydd. Tarotkortens till synes exakta svar ger trygghet. Olika spåtekniker och divinatoriska system ger en känsla av att man har kontroll över livet, ödet och lidandet. Den krisdrabbade människans oförmåga att se realiteten i vitögat kan ses som ett slags regression till det lilla barnets magiska tänkande och hämtar näring ur försöken att nå en åtminstone upplevd kontroll över det farofyllda.

Den narcissistiska kulturens intresse för individen och  att utveckla den egna personligheten passar som hand i handske med de tekniker som erbjuder konkreta vägar att nå sig själv. Individualismen får här andlig legitimitet. Samtidigt är detta kanske den s.k. borderline kulturens andlighet. Personer med djup oförmåga att fästa sig djupt vid något/någon får här legitim utlopp åt sin ambivalens. Den postmoderna filosofin har – i populär form – givit legitimitet åt tanken att alla perspektiv har lika stor förklaringskraft. När många äldre sanningar tycks erodera finns  en nyromantisk nostalgi för det Absoluta som är känslomässigt stark. Kunskapen om den etablerade kristendomens innebörd  har försvagats. Dess traditioner tycks i allt mindre utsträckning förmedlas av personer som märkbart och offentligt påverkats av dess innehåll och allt mer av en avkönad officiell retorik där erfarenhetens plats har tonats ned.  Psykologin som vetenskap har blivit teknisk varför livsåskådningsfrågor och filosofiska problem har placerats utanför psykologens område. Vetenskapligt sökande efter kunskap om människans psyke har aktivt ignorerat andliga frågors betydelse, varför ett livsfrågevaacuum uppkommit inom såväl beteende- och socialvetenskaperna. Kanske har new ages dragningskraft delvis har att göra  med att psykologin inte  integrerat människans upplevelse av livsfrågor i sitt studium ?

Vad uppfattar människan tillvaron religiöst?

Tre psykologiska teorier bidrar till förståelsen av religiositeten. Den första grundar sig på  människans kognitiva förmåga, dvs det religiösa tänkandets förutsättning och funktion. Den andra beskriver hur människan påverkas av omedvetna känslomässiga krafter och den tredje söker förstå människans religiösa behov i termer av social tillhörighet.

För att förtydliga: den kognitiva psykologin svarar på frågan varför människan blir religiös genom att hänvisa till människans behov av att i varje situation söka sig mot  en begriplig tolkning av det som man är med om. Människan är generellt sett en meningssökande individ och därför försöker hon även tillskriva helheten en övergripande mening. Den religiösa människan ser inte tillvaron i dess totalitet som blott uppbyggd på slump, öde, tillfälligheternas spel utan avtäcker i den skenbara mångfaldens värld ett slags mönster; ”Gud vill”, ”Allah vill” eller ”karmalagen råder”.

Att en människa uppfattar tillvaron på detta sätt, dvs kittar samman sinsemellan olika händelser till en större enhet och tillskriver denna enhet ett slags vilja och intention, beror på att man strukturerar sin upplevelse av världen genom de glasögon som den religiösa  traditionen ger. Man lär sig alltså att tillskriva tillvaron ett andligt högre syfte (Gud, andar etc.) genom de meningssystem som ens religiösa (sub-)kultur tillhandahåller. Tänkandet och undran över livet struktureras via de mytiska förklaringar som lever i  religionens världar.

Ett annat sätt att förstå religionen får man om man startar i psykoanalytisk tradition. Fokus är där inriktad på människans affekter och hur dessa omedvetet påverkar den till synes rationellt vuxna människan. Varför börjar någon utveckla en föreställning om en gestalt som osynlig finns vid hennes sida, som vill henne väl och som hon både kan ty sig till och blidka genom offer och riter ? Jo, det är därför att det på det kollektiva planet projicerar ut en drama som redan finns kvar som en minnesrest i relationen förälder-barn. Barnet har i spädbarnstiden en automatisk och för henne själv omedveten tendens att tillskriva föräldrar allmakt, att glorifiera och vänta stöd och värn. Alla barn måste gå igenom förlusten av barndomens paradisiska tillstånd och märka sina föräldrars tillkortakommanden. Kvar finns en tendens att i tider av oro regridiera, dvs att gå tillbaka till ett tidigare utvecklingsstadium. Här kommer religionens tal om andlig starka krafter in. Tro eller överlåtelse är ett socialt sätt att få erkänna sig utlämnad åt tillvarons oberäknelighet. Samtidigt ger tilliten till en aktiv gud en känslomässig trygghet.

Det socialpsykologiska  sättet att förstå den religiösa upplevelsen utgår från att verkligheten – särskilt den samhälleliga och religiösa – är följder av språkliga konventioner och sociala kontrakt. En grupp individer bygger upp en religiös verklighetsuppfattning genom att ett gemensamt språk för denna alternativa osynliga realitet.  De olika kyrkorna, new-age grupperingarna och samfunden är sådana tolkningskulturer där de enskilda individerna stärker varandras alternativa verklighetsuppfattningar. Nya individer socialiseras in i dess föreställningar, myter och riter.

Den enskilda människans religiöst/andliga upplevelser bestäms således av hennes behov av mening, av känslomässig trygghet och av social tillhörighet. Innehållet i trosföreställningar, symboler och riter är däremot beroende av hennes relation till religiösa /new age  grupper.