Owe Wikström
 

Sabine Spielrein för 100 år sedan – apropå filmen “A Dangereous Method” 2011).

I slutet av år 1977 fick Aldo Carotenuto, professor och jungiansk analytiker som undervisade vid universitetet i Rom, av en ren slump ta emot en samling brev, dagböcker och dokument. De hade förvarats – också till synes av en ren tillfällighet – i källaren till det hus där psykologiska institutionen i Geneve tidigare varit beläget.  Dokumenten hade tillhört Sabine Spielrein, en av kvinnorna i den tidigaste psykoanalysens historia. Hon arbetade som läkare i 1920 talets Geneve. Barnspsykologen Jean Piaget gick för övrig ett antal månader i psykoanalys hos henne. Men 1923 återvände hon till sina släktingar i Ryssland varvid dessa papper troligen då blev kvar i institutionens källare.

Carutenuto förstod snabbt betydelsen av sin upptäckt, inte minst av de tjugo breven från och till Freud och ett ännu större antal till och från Jung. Ju mer han läste desto mer blev Carutenuto intresserad av Sabine Spielrein. I boken A Secret Symmetry (1982) redovisas både brev, dagböcker och en kortare analys. Tyvärr omnämns bara breven från Jung i förbifarten. Främst kan vi följa den dagbok som Spielrein förde under den period hon behandlades, samarbetade med och hade ett intimt förhållande till CG Jung. Det är denna symmetri – Jungs betydelse för Spielrein i hans roll som man, som lärare och som teoretiker likaväl som tvärtom; Spielreins betydelse för Jung som kvinna, elev och som  teoretiker – som Carutenuto försökt reda ut. Andra psykiatrihistoriker har kompletterat hans bild.

När Karsten Alnaes skrev romanen Sabine (Norsteds 1996) kring denna kvinna, tog han sig konstnärens rätt att bygga ut historien något men håller sig i långa stycken till verkligheten. Han text rör sig främst kring Spielreins patologiska barndomsvärld – hon var tidvis helt psykotisk  – och hennes mötet med  psykiatern Jung. Vi får också följa hennes senare medicinska utbildning och roll som forskare och analytiker i Ryssland. Alnaes beskriver hennes fasa över de rykten om utrotning av judar som snart började höras  och hennes egen familj skulle snart minska drastiskt. Hennes eget liv ändades abrupt. Tillsammans med sina två döttrar sköts hon av tyskarna i synagogan i Rostov 1941.

Alnaes gestaltar den på den såriga ambivalens som uppkommer när det blir oklara gränser mellan psykoterapi och vänskap/erotik. Uppenbarligen gick Jung över läkaretikens gränser när han inledde ett förhållande med en patient.

Den verkliga Sabine Spielrein föddes i Rostock 1885 som äldsta barn av välutbildade, judiska föräldrar. Både hennes farfar och farfarsfar var högt ansedda rabbiner. I tonåren led hon av vanföreställningar eller svår hysteriska anfall med stark sexuella övertoner.  De oroliga föräldrarna tog 1904 kontakt med det berömda Burghöltzlis lasarett utanför Zürich. Professor Eugen Bleuler hade där grundat en psykiatrisk forskargrupp som delade hans intresse för svårt sjuka psykotiska patienter. Bleuler var för övrigt den som just vid denna tidpunkt identifierat schizofreni som den speciell diagnosgrupp vi har idag;  tidigare kallad dementia praecox.

Vid detta sjukhus hade Jung arbetat sedan år 1900. Jung försökte förstå vanföreställningars och dagdrömmars psykiska funktion. Han experimenterade vid tiden för Spielreins ankomst med en del associationsförsök. Genom mätningar av reaktionshastigheten på olika ord sökte han identifiera bortträngda känslomässiga ”komplex”.  Jung hade lite flyktigt läst igenom Freuds Traumdeutung när den kommit ut år 1899 (Freud ville själv att det skulle stå år1900 som tryckår!). Boken hade dock inte gjort särskilt stort intryck på honom.

Den 19 årige Sabine Spielrein blev den 29 årige Jungs patient. Kanske var hon rentav den första som Jung behandlade med en psykoanalytisk teknik. Hösten och vintern 1904 var hon under intensiv behandling. Uppenbarligen lyckas Jung lindra hennes symtom. Redan i april 1905 skrevs hon nämligen in på medicinska fakulteten och påbörjade sin läkarutbildning.  Under åren fram till sin läkarexamen  gick hon några år i polikliniskt behandling hos Jung. Hon disputerade 1911 på en avhandling om det psykologiska innehållet i ett fall av schizofreni.

Spielrein hade starka teoretiska intressen. Den 29 november samma år lade hon fram sina tankar om den aggressiva destruktionen som en egen drift thanatos, dödsdriften- ett biologiskt grundat grundbehov som var tätt sammankopplad med sexualiteten.  Hon presenterade sina teser vid det starkt mansdominerade  psykoanalytiska onsdagssällskapet. Detta möttes i Freuds våning på Berggasse 19 i Wien. Freud förhöll sig artig till hennes idé men förhöll sig skeptisk.

Året efter gifte hon sig med  Paul Sheftel och bildade familj. Därefter publicerade  hon ytterligare ett antal arbeten och var sedan kliniskt verksam på olika ställen i Europa, i Berlin, Munchen, Lausanne och Geneve.  När hon återvänt till Moskva startade hon det ryska psykoanalytiska  sällskapet. Men långsamt skruvades snaran åt av den kommunistiska regimen. Psykoanalysen kom att förbjudas. Hennes judiska familj decimerades, bröderna försvann under mystiska omständigheter. Hennes man dog. Ensam fick hon ta på sig allt mer ansvar. När tyskarna anlände till Sovjet tilltog judhatet. Hon drev sin läkarpraktik vidare. Sabina sågs sista gången tillsammans med sina två döttrar, i ett tåg med judar som med hugg och slag drevs genom staden. De  arkebuseras i utanför synagogan i Rostock 1941.

Både Carutenutos och Alnaes böcker visar hur välkända teoribildningar – i det här fallet både Freuds och Jungs – på ett intrikat sätt färgas av deras egna personliga erfarenheter, erotiska faiblesser och dolda lojaliteter. Främst gäller det Jungs tankar om “Anima” och “Skuggan” och Freuds sena tankar om “Thanatos” , dvs dödsdriften. Med stor sannolikhet har Spielrein haft betydelse för dessa teoriers uppkomst..

46 brev från Jung till Spielrein finns bevarade, men problemet är att Jungs arvingar inte har givit sitt tillstånd att citera ur dem. Det är inte svårt att gissa skälen till denna vägran. Spielreins dagbok och brev ger en nämligen en entydig och för Jung starkt komprometterande bild.  Jung svek med stor sannolikhet sin professionalitet och nyttjade mer eller medvetet den unga Sabinas känslomässiga beroende av honom. Deras läkar/patientrelation övergick till ett kärleksförhållande. Han tycks ha dragit sig ur detta spel på ett nesligt sätt vilket förorsakande Spielrein lidande. Samtidigt, stora delar av hans teori tycks ha sitt upphov  i samspelet och samtalen med henne. Psykoanalytikern Bruno Bettelheim spekularar om inte Jung upptäckte sin egen Anima (kvinnliga komponent) eller Skugga  (en oberäknelig entitet i psyket som utgör ett slags motpol till medvetna tendenser) just via Spielrein,

Jung klarade alltså inte av relationen till denna unga, begåvade kvinna utan inledde en sexuell relation, i strid mot läkarpraxis.  När denna kärlek blev känd, uppträdde Jung enligt Bruno Bettelheim (och för övrigt även enligt prof Johannes Cremerius – utgivare av Spielreins samlade skrifter )  helt oetiskt.   ’

I det antisemitiska Wien  låg det i Freuds intresse att inte låta psykoanalysen bli en intern judisk företeelse varför det var centralt att Jung blev den framtida ledaren. I ett berömt brev skriver Freud  “Om jag är Moses så är du Josua som skall föra vår vetenskap in i det förlovade landet”. Kanske var det detta som gjorde att inte Freud i sina brev tidigare sökte klargöra det moraliskt och psykiatriskt  sett problematiska i Jungs förhållande till Spielrein. 1909 blev förhållandet mellan Spielrein och Jung känt för Jungs fru. Hon skrev då ett anonymt brev till Spielreins föräldrar, varnade dem och bad dem sätta stopp för detta. Men innan detta skett ställer Sabine till en skandal inför Freud och Jungs kollegor där hon offentligt sade sig vara Jungs älskarinna.

Till Spielreins mor skrev då Jung att han övergått från rollen av läkare till vän när känslorna slöt upp. Detta märkligt cyniska brev finns kvar: “Jag släppte på läkarrollen eftersom jag inte tagit betalt. En läkare håller i sär detta/…/ ty han tar betalt för sitt besvär. Detta pålägger honom de nödvändiga begränsningarna. Därför vill jag föreslå, att om Ni vill att jag skall hålla mig strängt till min roll som läkare, bör Ni betala mig ett arvode som rimlig kompensation för mina besvär. På det sättet kan Ni bli absolut säker på att jag under alla omständigheter skall respektera min plikt som läkare/…/mitt arvode är 10 franc per konsultation”.

Att påstå att hans läkarroll inte hade moraliska gränser om han inte fick betalt är helt oursäktlig har kliniker framhållit.  Visserligen låter han sin mentor Freud senare höra sin ursäkt. Till denne skriver han att hans handlande varit tarvligt, “Scheufterei”. Men för Sabine blev deras relation till ett livslångs trauma.  Föräldrarna hade inte ens vetat om att Jung skulle ha arvode annat än i gåvor.

I Sabines fortsatta liv blev förhållandet till Jung diffust och ambivalent.  Hon skriver bland annat till modern ” Mor säger att det är omöjligt att jag och min vän kan förbli vänner när vi redan skänkt varandra vår kärlek. Den rena vänskapen kan mannen inte tåla i längden. Är jag god mot honom, då vill han ha kärlek, är jag hela tiden kall, då tröttnar han på historien. Det gjorde det så svårt för mig, ack så svårt” ( 21 sept 1909). I dagboken framskymtar att hon en gång slagit till Jung, en annat gång haft med sig en kniv som hon hotat honom med.

När Jung insåg att en skandal var under uppsegling kan de bidragit till att han bröt han upp från Burghölzl och öppnade privat praktik

Freud  undviker att hänvisa till Spielreins skrift på femtio sidor från 1911  när han publicerar sina tillägg till sina teorier om dödsdriften i  slutet av 1920 i böckerna Jenseits der Lustprinzipes och 1930 Das Unbehagen in der Kultur.  Spielreins dödsinstinkt nämns bara i en fotnot

Det kulturella arv som Jung och Freud skänkt oss genom sina modeller över psykets dynamik har sedan länge berikat tolkningen av konst och litteratur, sannolikt mer än psykiska störningar. Men uppenbarligen har både teorierna över psyket som både Freud och Jung skapade –  liksom metoderna för att nå ned i det omedvetna för ganska precis hundra år sedan – en långt mer mångdimensionell tillkomsthistoria än det som visas i filmen A dangereous Method.

.

Comments are closed.