Owe Wikström
 

om tomheten

 

Det finns en särskild tomhet jag skulle vilja identifiera. Den framträder efter den tillfredsställelse som kommer när man väl nått sitt mål, köpt sin nya bil, gjort sin resa, förverkligat det man länge längtat efter. Vad händer efter festen? Finns det inte en framkomstens melankoli värd att uppmärksamma?

Alltfler saker i tillvaron har blivit till varor på en marknad. Så även upplevelse-, identitets eller andlighetstsindustrin. Självfallet kan köpglädjens eufori både tolkas som en undanmanövrer från tomhet och brist på mening och som ett genuint intresse för själva varan eller tjänsten.

Det gäller den leda som faller över en människa som är klar med något eller äntligen fått köpa det man ville ha, gjort den resa som man så länge väntat på. Om man skiljer på den glädje det ligger i att vänta, arbeta, längta, dröja, slita för att få ett mål (där färden är poängen eller kreativiteten) och den tillfredsställelse i att äntligen kommit fram (där målet är poängen eller produkten) så finns det i den senare glädjekvaliteten något som gränsar till existentiell melankoli eller tomhet.

Om man via en inhandlad vara eller tjänst får tillgång till omedelbar tillfredsställelse så är ju glädjen som infinner sig inte en följd av en kreativ akt utan av en ekonomisk transaktion. Det finns då litet glapp mellan ansträngning och framkomst. Genom att snabbt kunna köpa lycka reduceras förväntansperiodens betydelse. Men det är just därför som ledan kan ligga på lur.

Själva den kick man får av införskaffandet av en pryl, en resa, en händelse blir kanske intensiv. Men den kvardröjande effekten blir desto kortare.  Det gör att glädjen endast varar några timmar eller dagar. Men när den är utsläckt så vill man gärna ha tillbaka den känsla som den först gav. Sagt på ett annat sätt; shopping som livsstil har därför dubbla sidor; en ständig förväntan om den stora lyckan. Men bakom den ruvar risken ”Bonjour tristesse”.

Det finns en cirkelrörelse som rör sig mellan tomhet, köpsug, shopping och tillfredsställelse. Den övergår förr eller senare till tråkighet som – i sin tur – gränsar till tomhet. Och så; efter ett tag är man tillbaka igen. Tomheten kan man komma över om man köper och finner något nytt. Men nyhetens behag är övergående, underbart är kort. Cirkeln rullar vidare.

Hela industrier bygger på att hindra oss att stanna upp; granska tomhetens ankomst och avslöja dess nyanser. Freud talade om vikten att tolka sina känslors innebörd. I detta fall skulle han säkerligen tala om det bortträngdas återkomst. Symtom som leda eller tomhet kan alltså ses som ett slags språk, en kod att knäcka. Här gäller det vad tomheten vill oss, att se ledan som en gåta som det gäller att knäcka.

Kanske utgör en gryende oroskänslan ett slags begynnande självinsikt: ”Vad, är jag på väg att bli en sådan som har låtit mig föras bakom ljuset? Utan att märker det konsumerar jag mer och mer – snabbt och utan ansträngning – medan jag i stället ville vara aktiv, kreativ och själv forma något, inte bara leva via färdiga produkter, utan utifrån ett centrum inne i mig” .

Här kan man tänka på psykiatern Viktor Frankl som skiljde mellan skapade värden och upplevelsevärden. Det är stor skillnad mellan den känsla av lycka som finns i att lägga någonting utanför sig själv och säga sig ”Detta har jag gjort!” – kontra att passivt inhandla en produkt eller tjänst och säga ”detta har jag köpt”.  Jag har en känsla av hantverkare, personer som gör något med sina händer erfar mindre leda – men också de som under sin fritid är aktiva med att sticka, måla, bygga om köket, skriver en sång, skriva dagbok, går på Svettis, målar en tavla eller lagar en bil.

Men även för den skapande gäller att när man väl har förverkligat ett projekt så inträder ett slags depression, en tomhet. När man väl har tagit den examen som man slitit för i flera år skrålar man först av lycka och glädje – men samtidigt släpps den existentiella tomheten lös – den som har varit uppbunden i slitet med det projekt som skall klaras av. Detta har kallats framkomstens nedstämdhet

Därför ur ett sånt perspektiv är färden snarare än målet viktigt, skapandet mer än produkten, görandet mer än färdigställandet.

 

Comments are closed.