Owe Wikström
 

Alla inlägg i Texter 1999

Till det banalas försvar – om patafysik

 

Patafysik är ett franskt tankesätt. Det ligger mitt mellan milt vansinne och elegant skarpsyn. Det växte fram ungefär samtidigt som surrealismen och dadaismen. Båda ville aktivt punktera det märkvärdiga. Framför allt driver de hejdlöst och med glatt humör med sådana som tar sig själva på alltför stort allvar, de som tappat förmågan att leva förutsättningslöst. Det finns sällskap med personer som delar denna lattjo hållning. Claes Hylinger är patafysiker, en lisa för ordtrötta. Typiskt är hans citat. Det är inte alla människor förunnat att bli grundligt trötta på sig själva. Det är en gåva. Tag vara på den!

Den franske grundaren, Alfred Jarry, menade att alla människor är och har varit patafysiker, men utan att vara medvetna om det. Hans definition är lika klassisk som absurd (fattar någon?): Patafysiken är vetenskapen om det som följer metafysiken, antingen inom denna eller utanför denna, och den sträcker sig lika långt bortom metafysiken som denna sträcker sig bortom fysiken.

Som synes är en sådan bestämning lätt elastisk. Varför? Jo, den tycks vara konstruerad för att störa det logiska tänkandet. Den visar hur skör en alltför självklar beskrivning av tillvaron är. Och just därför är det viktigt att synliggöra livet i dess mångfald, att bryta upp det självklara. Patafysik som charmerande (och skenbart) banal filosofi. Eller hör här:

Det rör sig inte om att (håll i er nu!) komplettera vetenskapen, utan om att bringa oreda i den. Patafysiken blir därför en lära om allting. Viktigast är att man tar undantag på större allvar än det regelmässiga. Det som måste uppmärksammas är det specifika på det allmännas bekostnad. Alla människor är patafysiker därför att vi alla lever våra liv som undantag från övergripande regler. Och det är de som vet om detta – och som aktivt söker sin egenart, sin identitet, sitt unika livsöde – som är patafysiker säger Jarry.

Det gäller alltså att ifrågasätta den självklara. I stället måste man se på världen med det avvikandes glasögon. Lagbundenhet stämmer sällan i vår privata erfarenhetsvärld.

Ständigt inträffar ju händelser som inte passar in i något system – utom det patafysiska, som ju just är undantagen. Därför är alla som tar det unika på allvar viktiga. För en individ står ju den enskilda händelsen i centrum. Detta är inte egoism utan förutsättning för gemenskap. Man är ju inte intresserad av att omvända någon; alla tillhör redan kretsen. Här en patafysisk nonsenshälsning:

Jag vaknade en morgon när klockan den slog sex

Jag tog mig en kopp kaffe och smör och ost och kex

Sen satte jag på radion, som spelade så nätt

Då somnade jag åter och sov till klockan ett.

 

Lin Yutang och julstress

Jag kan knappt tro mina öron. Julmusik på köpcentret  – en novemberdag !? Och jag tänker. Blir de inte tokiga, de stackars affärsbiträdena? Att i sex veckor höra Carolas svajiga julsånger måste vara outhärdligt. En dag må väl vara, men i veckor?  När jag ser mig omkring märker att den stressade blicken hos de som funderar över julsaker redan kan skönjas. Snart hetsar oss julen oss alla i bakhasorna – vad då frid? På kvällen söker jag den gamle Lin Yutang i bokhyllan. Långt innan alla självhjälpsböcker vällde över bokdiskarna skrev han ”Konsten att njuta av livet” redan 1936. Politiskt helt inkorrekt misstror han effektivitetsjakt enFjärran från västs borgerliga kulturuppfattning säger han: ”Kulturen, sådan jag uppfattar den, är först och främst en produkt av fritid. Kulturens konst är därför först och främst konsten att lata sig. Ur kinesisk synvinkel är den människa mest kultiverad som bäst förstår konsten att slå dank”.

Hans poäng är att det finns ett motsatsförhållande mellan jäkt och vishet. De som är visa kan knappast sägas vara jäktade och de som är alltför jäktade är knappast visa. Alltså är den klokast som bäst förstår konsten att dra sig, hoppa över, låta bli, välja sina krig.  Yutang visar ett stillsamt men stolt förakt för det som världen kallar framgång.

Läs vidare →

tro – för och emot

http://www.ur.se/Produkter/160917-UR-Samtiden-Tema-Tro-och-tvivel

Intervju OW ur “Berlinske tidene” 2013

Hvordan vil du beskrive din tro?

Jeg tror på kærlighed, jeg tror på mine børn, jeg tror på alt muligt. Men jeg har en specifik tro i relation til tilværelsens udspring, og det er på klassisk kristendom. Jeg har en ganske enkel og måske naiv holdning til den kristne tro, men jeg er skeptisk over for kirken som institution. Måske fordi det er mit job at være det. Som forsker er man jo en professionel tvivler, hvor man skal forsøge at bevise alting. Så at være ambivalent er en del af mit job, og det afspejler også den måde, jeg tror på. Grundlæggende er jeg en modvillig person, der ikke tager noget for givet, og jeg er ikke bange for at være et sted, hvor tingene ikke er sikre.

Läs vidare →

EN GLIMMANDE STIG GENOM ORDSKOGEN – om skönheten hos Proust

Om att inte läsa  utan snarare umgås med Marcel Proust

Många har djup respekt för Marcel Proust. Också jag. Samtidigt kan jag inte slita mig från hans roman. Jag återvänder ständigt, läser en vecka eller två, djupt fascinerad. Ibland läser jag ett stycke högt för mig själv eller för någon vän. Jag skriver av några meningar och sänder till en bekant. Simmande i detta ordhav omsluts jag lycklig av iakttagelsernas mängd, starka metaforer, filosofiska reflexioner. Proust framstår som nyansernas mästare. Utmejslade detaljer flätas samman sida upp och ned.

Att läsa Proust är tröttande. Hans utsmyckningar och meanderliknande arabesker är oändliga. Ofta tappar man tråden mitt i en mening och måste återvända. Kanske har det med vår accelererande mediekonsumtion att göra. Vi har svårt att vara koncentrerade länge. Proust erbjuder en helt annan läsart än den när vi mekaniskt och snabbt stirrar ned i mobilen och läser ett sms, ögnar igenom mailboxen eller snabbt slukar en krönika i en kvällstidning,

Irriterade tänker jag; varför sätter han aldrig punkt –  i stället för alla dessa semikolon. Kanske, tänker jag, är det  därför att han vill tvinga läsaren att läsa noggrant, avlocka en tanke, en doft eller  ett ansikte flera nyanser, hålla kvar vår uppmärksamhet.

Läs vidare →