Owe Wikström
 

Alla inlägg i Recensionsart

Andlighet i varumärkesbranschen

Andlighet i varumärkesbranschen 

Förskjutningen – från kollektivt institutionaliserad reflekterad religion till privatiserad upplevelseorienterade religiositet – är relativt välkänd för religionssociologin och –psykologin. Forskningen kring New Age har effektivt visat på hur många blandar tros föreställningar från helt skilda religioner, sätter in dem i nya psykologiserande ramar och betonar deras avslappnande eller kreativa funktioner. Allt fler hävdar att Gud är en kraft inne i människan, ett slags immanent transcendens, en kosmisk energi– varför ordet uppenbarelse ter sig onödig. Bibliska ord som bot, omvändelse, frälsning och förlåtelse för att inte tala om inkarnation och uppståndelse blir med en sådan hållning helt meningslösa eller överflödiga. Läs vidare →

Sabine Spielrein för 100 år sedan – apropå filmen “A Dangereous Method” 2011).

I slutet av år 1977 fick Aldo Carotenuto, professor och jungiansk analytiker som undervisade vid universitetet i Rom, av en ren slump ta emot en samling brev, dagböcker och dokument. De hade förvarats – också till synes av en ren tillfällighet – i källaren till det hus där psykologiska institutionen i Geneve tidigare varit beläget.  Dokumenten hade tillhört Sabine Spielrein, en av kvinnorna i den tidigaste psykoanalysens historia. Hon arbetade som läkare i 1920 talets Geneve. Barnspsykologen Jean Piaget gick för övrig ett antal månader i psykoanalys hos henne. Men 1923 återvände hon till sina släktingar i Ryssland varvid dessa papper troligen då blev kvar i institutionens källare.

Carutenuto förstod snabbt betydelsen av sin upptäckt, inte minst av de tjugo breven från och till Freud och ett ännu större antal till och från Jung. Ju mer han läste desto mer blev Carutenuto intresserad av Sabine Spielrein. I boken A Secret Symmetry (1982) redovisas både brev, dagböcker och en kortare analys. Tyvärr omnämns bara breven från Jung i förbifarten. Främst kan vi följa den dagbok som Spielrein förde under den period hon behandlades, samarbetade med och hade ett intimt förhållande till CG Jung. Det är denna symmetri – Jungs betydelse för Spielrein i hans roll som man, som lärare och som teoretiker likaväl som tvärtom; Spielreins betydelse för Jung som kvinna, elev och som  teoretiker – som Carutenuto försökt reda ut. Andra psykiatrihistoriker har kompletterat hans bild. Läs vidare →

Freuds husgudar – lite vetenskapshistoria

En flora av böcker har genom åren sökt komma åt Freuds kluvenhet gentemot till sitt judiska arv. Idéhistoriker, biografer, vetenskapsteoretiker  för att inte tala om  personhistoriker har skrivit tegelstenar. Vid sidan av dem har åtskilliga ur den psykoanalytiska klanen sökt de- och rekonstruera sin upphovsmans fromhet i termer av den egna teorin. Man har undrat om inte Freud själv led av ett oidipuskomplex som han sedan projicerade på den Gud han förnekade. Var det inte Freuds relation till sin mamma eller skulden inför en önskan om en yngre broders död som låg bakom hans teori om religionen?

Läs vidare →

Kan stenar tala- om Uppsala domkyrka. SvD 2011-03-20


Den sista tiden har jag umgåtts med Marcel Proust. Hans skildringar av de fiktiva kyrkorna och klocktornen i S:t Hilaire och Martinville fascinerar. Åtskilliga stenar och pelare har han gjort nästan självlysande. Med sina meanderliknande meningar låter han skiftningarna mellan ljus och skugga frammana katedralernas lyster.  De svalor som kastar sig kring rosettfönstren liksom hagtornsbuskarnas skönhet gör att man inte läser ”På spaning efter den tid som flytt”. Snarare dras man in i en eterisk estetisk värld som endast det exakta språket, poesin, kan fånga. Han har ett sätt att iaktta en portal eller skulptur så att upplevelsen av skönhet kommer i centrum. Han ger språk åt de skiftningar som sker i åskådarens sinne. Visst hänvisar han till yttre detaljer av kyrkohistorisk art – men de är få. Läs vidare →

Darwin som icke-fundamentalist

 

Många lutar sin ateistiska hållning mot Darwin – människan är bara en högt stående apa. Ingen skapare finnes. Naturens tysta och extremt långsamma utveckling är blind. Frågor om intention och mening har inga svar. Människans liv ett irrbloss i ett öde universum.

            I Henning Mankells pjäs Darwins kapten, Läs vidare →