Owe Wikström
 

Alla inlägg i Religionspsykologi – allmänn

Darsan (to see) Lord Shiva in Varanasi. Visual processes and the representation of God by ricksha-drivers.

Introduction

In spite of its effort to be transculturally relevant, the psychology of religion is quite ethno- or rather Western-centric. This becomes very clear when one tries to “translate” indian folk religiosity into concepts taken from mainlines theories; i.e. social, cognitive or psychoanalytical psychology of religion. Not only do the norms and values differ, but the very ontological assumptions underlying the categories in which the researcher understand differs fundamentally from the internal hindu anthropological and epistemiological apriori. For example, their words of the psyche includes contextuality, from time to space, to ethics to groups. The subtle interrelatedness of the divine, spiritual and the mundane is obvious (Geertz 1973).  It includes the flows and exchanges of substances within and between persons with minimal outer bondaries.

The psychological makeup of persons in societies so civilizationally different as India, is embedded in fundamentally distinct principles of these cultures and the social patterns and child rearing that these principles shape (Marsella 1985). Therefore it is clear that a western scholar and an indian devotee are quite different, not only simply that they see things differently, coming from varied cultures, but that the very inner emotional-cognitive makeup is culturally constructed in different ways(Roland,1989). Of course this will “disturb” the interaction between interviewer and interviewee, the scholar and the pious man.  In order to understand the psychological dynamics in folkreligiosity I think that the researcher has to reexam and be aware of the the way he uses the theoretical models in crosscultural psychological hermeneutics. In the context of this conference on art and religion I would like to discuss the role of the visual and behavioral dimensions of the Indian religiosity which in my opinion so far has not been taken enought seriously in the psychology of religion(Devereux 1978).

Läs vidare →

Neurologi och teologi- om den metafysiska anemins genes

I   förstone kan det te sig som en hisnande spekulation att det neurologiska eller snarare elektrokemiska underlag ur vilken tanken flödar har något som helst att göra med religion. En anatomisk teologi verkar mer än lovligt förenklad.

Men i religionspsykologin – den gren inom religions- vetenskapen som söker förstå den religiösa erfarenhetens struktur och dess psykologiska förutsättningar – återkommer då och då mer eller mindre lyckade spekulationer om relationen mellan hjärnan, medvetandet och religionen. Tyvärr är ofta dessa försök att finna analogier mellan neurologi och mytologi grovt spekulativa. De snarare ökar än minskar avståndet mellan “de två kulturerna”; humaniora och naturvetenskap. Vare sig den humanistiskt/teologiskt skolade läsaren eller den naturvetenskapligt tränade medicinaren känner igen sig. Det betyder att det mesta som skrivs om att “myten sitter i höger hemisfär” eller att religiös erfarenhet har sitt “anatomiska läge i basalhjärnan” etc är mer än lovligt ytligt och reduktionistiskt. Läs vidare →

Stilla heligt dunkla minne – om filmen “Trädälskaren”

Om lusten att bygga en koja i träd

en intervju kring filmen “Trädälskaren” av Jonas Selberg Augustsen, Svensk Teve 2

http://www.youtube.com/watch?v=EZ4qc-be1aM

Seendets teologi i Indien. Darsan (to see) Lord Shiva in Banaras, India

Visual religiosity and psychological understanding – seven riksha drivers narratives

In spite of its effort to be transculturally relevant, the psychology of religion is quite ethno- or rather Western-centric. This becomes very clear when one tries to “translate” indian folk religiosity into concepts taken from mainlines theories; i.e. social, cognitive or psychoanalytical psychology of religion. Not only do the norms and values differ, but the very ontological assumptions underlying the categories in which the researcher understand differs fundamentally from the internal hindu anthropological and epistemiological apriori. For example, their words of the psyche includes contextuality, from time to space, to ethics to groups. The subtle interrelatedness of the divine, spiritual and the mundane is obvious (Geertz 1973).  It includes the flows and exchanges of substances within and between persons with minimal outer bondaries.

  Läs vidare →

FREUD SKRATTADE INTE – HAN LOG. Till minne av Lasse Eriksson

I denna hyllning till norrlänningen, humoristen, kulturkritikern, idéhistorikern mm., Lasse Eriksson –  tillika make till en psykoterapeut – vill jag väva samman några av hans intressen. I samklang med den uppsaliensiska Kungsgrillsakademins blixtsnabba och hejdlösa rusande mellan vitt skilda aspekter av tillvaron törs jag i dess anda kasta mig mellan skenbart motsatta perspektiv.  Tematiken rör inte humor utan snarare dess yttersta förlängning; den ultimata eufori som i religionens värld kallas himmel eller paradis och  tron på dess chef:  Vår Herre. Denna tro förkastades intensivt av en av nittonhundratalets mest inflytelserike och kontroversielle psykolog, Sigmund Freud (1856-1939). Samtidigt fanns det hos Freud en kluvenhet. Hans intensiva ateism kombinerades med att han varje morgon leende hälsade på de otal små antika gudabilder som stod på hans skrivbord. Vadan denna kluvenhet? Se där ett ämne värd de fria associationernas och intellektuella tvärvändningarnas mästare;  Lasse!

  Inte så mycket humor som fest

 Komik är inte religionernas främsta kännetecken. Snarare inåtvända leenden. Sådana finns i vissa buddhistiska traditioner. De judiskt chassidiska berättelserna är fyllda av klurigt sedelärande historier med festliga upplösningar. Muslimska sufier kunde tråckla likt samtida stand-ups samman livsbejakande one-liners.  

                      Desto större har jublet varit vid uppsluppna karnevaler och fester i kyrkornas historia. Mer eller mindre organiserat har man drivit med de stela. Det självupptaget introverta prästerskapets gravallvar har effektivt punkterats av satiriker och komiker långt innan Hans Alfredssons kostliga Pastor Jansson. Gycklare och heliga dårar fyller kyrkornas historier

Läs vidare →