Owe Wikström
 

Alla inlägg i Religionspsykologi – allmänn

Fundamentalistiska rörelser, avhoppare och psykisk ohälsa – seminarie paper

 

 

Flykten från friheten – dragningen mot det fasta. 

När till synes fasta värden faller, traditioner upplöses och få idéer längre har självklarhetens styrka uppträder ett slags ideologiskt vaacuum. Man kan kalla den en relativismens yrsel eller en mångfaldens svindel. Existentiella frågor som tidigare fått sin tolkning via de stabila kulturella former som kyrkor och samfund tillhandahållit, flyter nu mer fritt. Intresset för etik och existentiella frågor är därför påtagligt, liksom för andliga problem. Sökandet är mer förbehållslöst och mer respektlöst gentemot klassisk religion. Samtidigt finns det tydliga motkrafter – längtan efter enkla och tydliga svar.

Läs vidare →

Om hjärnan, extas och religion

 Inför ett tvärvetenskapligt samtal om hjärnan och medvetandet hittar jag min artikel ur Läkartidningen 1991, 34, 2600–2682.

Neurologi och teologi.

Relationen mellan neurologi och religion har ibland reducerats till att gälla enkla kausala samband mellan neuropsykologiska elementa och religiösa uttryck. Intensiva och extatiska religiösa erfarenheters neuropsykologiska måste emellertid relateras till kulturella faktorer. Den religiösa människan tolkar sin verklighet genom myter och metaforer. En sådan symbolanvänding kan analogiskt bland annat förstås i termer av hjärnhälfternas funktion. Skillnaden mellan en funktionalistiska vetenskapliga förklaring och den den ontologiska verklighetsfrågan belyses.

Läs vidare →

Helighetens vägran att försvinna

 Varför avtar inte helighetslängtan hos den moderna sekulariserade människan? Varför berörs människor ibland av det heliga trots att de säger sig inte tro? Varför försvinner inte religionen i Västerlandet när människan ”har det så bra”? Är inte religionen egentligen bara ett sätt för människan att söka tröst i en fantasivärld eller att skapa en ordning i sitt liv – eller kan det vara tvärtom? Har människan ett ”behov” av mysteriet?

Under några år var religionen nästan uträknad. Modefilosoferna hävdade att andliga utsagor i stort sett var meningslösa. De går ju varken att falsifiera eller verifiera.  Andra menade att varje vettig människa borde inse att talet om gudar, makter eller osynliga krafter blott är dimridåer för att hålla massan på marken (Marx), koder för social sammanhållning (Durkheim) eller psykologiska fantasiprodukter skapade av skräcken för intigheten (Freud). Men så lätt vanns inte matchen. Både vaga och starka andliga upplevelsekvaliteter fortsatte att fascinera, trots – eller kanske tack vare – att vetenskapen blev nittonhundratalets viktigaste verklighetskonstruktör. Forskningens accelererande avförtrollning av kosmos, samhälle och människa filtrerade undan alla skäl att tro på gudomliga realiteter. Men ensamheten i världen är tung. Sisyfos suckar och bär än en gång stenen upp för sluttningen. Sökandet efter essensen bortom existensens obönhörliga engånglighet tycks dock kvarstå.

Läs vidare →

Besatthet och exorcism

 

Inom alla religioner och i alla tider har det funnits människor som upplever sig se in i andliga världar (visionärer) eller bli tagna i besittning av gudar, andar, djur, döda eller levande gestalter (besatthet). Gott gudatal (kalolali) eller skrämmande röster (kakolali) upplevs komma ur deras munnar. De onda andarnas intrång förvrider deras ansiktsdrag. Andar och gudomar talar genom profeter.  I de folkliga skikten inom de stora religionerna är det tämligen transkulturellt likartade upplevelsemönster och särskilda officianter tillskrivs makt att driva ut de metafysiska krafterna.  

  Läs vidare →

“CG Jung som teolog” – “Indiskt inflytande i Jungs tänkande”

Intresset för Carl Gustaf Jung (1875-1961) kommer och går. Hans ”Minnen, drömmar och reflexioner” finns som pocket. Mer eller mindre populära böcker om honom ligger i bokhandlarna och han får legitimera de mest skiftande företeelser allt från den ”nya fysiken” till postmodern ”privatreligiositet”. Men är Jung vetenskapsman eller mystiker, skönlitterär författare eller forskare? Inför ett offentligt samtal kring Jungs psykologi lägger jag ut ett par beskrivande art från 1990-talet. Den ena rör relationen mellan forskaren och mytskapren Jung. Den andra behandlar indiskt inflytande på hans grundläggande begrepp.

Läs vidare →