Owe Wikström
 

Alla inlägg i Texter 2008

Himlaharpan – musik istället för logik (PO Enqvist)

Owe Wikström   

 

Himlaharpan – musik i stället för logik

- om en tema i PO Enqvists roman Nedstördad ängel

Som norrlänning landar jag regelbundet vid Falmarks flygplats strax söder om Skellefteå. Jag hoppar in i en hyrbil och kör nedåt mot vårt sommarställe. Efter bara några minuters färd söderut ser jag huset vid byn Sjön. På vänster sida ligger en ljusgult, föga märkligt hus; det gamla bönhuset i Hjoggböle. Det har vitmålade spetsbågefönster. Alldeles i närheten ligger ett anspråkslös bostad, det är nött av vind och väder, grönmålat men plågat av regn. En gång byggdes huset av författaren PO Enqvists far.

Läs vidare →

How Cute!

How Cute!  ( Trots allt 2008)

Jag sitter utanför rådhuset i Riga. Sommarhettan som tryckt har dragit vidare. Det är kallt i blåsten. Invid mig spelar en böjd äldre farbror på en såg. Han är brunbränd. Hans rutiga skjorta är välstruken. En av framtänderna är borta. Hans grova händer böjer sågen. Så nuddar han den med en vanlig violinstråke. Metallen blänker i solen. Genom att röra sina knän får han fram en stark  – nästan mänsklig – stämma. Förbi de flyende duvorna och upp mot kyrktornen stiger en lettisk folksång;  klagande.

Läs vidare →

Svensk religionspsykologis grundare

Owe Wikström

Svensk religionspsykologins grundare

Hjalmar Sundén (1908-2008)   UNT nov 2008

Redan när jag kom till Uppsala på 1960-talet hade ville jag försöka komma underfund om religionens funktion snarare än att sätta mig in i teologiska system. Men teologin tycktes leva sitt eget liv i syrefattiga teoretiskt torn – inomlutherska perspektiv ersattes av intellektuella analyser av livsåskådningar. Många var fångade i en slags posthedeniansk paranoia. Den religiösa trons sanningsanspråk ersattes av frågor om utsagors filosofiska meningsfullhet eller språkspelsteorier där varje individ tycktes instängd i sin egen kulturs verbala kupa.

Läs vidare →

Rapport från ett slags existenspaus – Norsk legetidning 2008

Rapport från ett slags existenspaus   

För några år sedan drabbades jag av akut hjärtstopp medan jag tränade på Svettis. Ingen spontanandning, panik. Min fru – läkare – ”råkade” vara i närheten. På tre minuter hände följande. En kollega till henne råkade komma förbi för att hämta sina kvarglömda gymnastikskor.En ambulans ”råkade” köra förbi träningslokalen. Allt gick bra. Medvetslös kyldes jag ned ett par dar. Ingen infarkt. Läs vidare →

Freud skrattade inte – han log -

Freud skrattade inte - han log – (Humorbefrielse – vänbok t Lasse Eriksson 2008) 

 Tematiken i denna text rör inte humor utan snarare dess yttersta förlängning; den ultimata eufori som i religionens värld kallas himmel eller paradis liksom tron på dess chef: Vår Herre. Denna tro förkastades intensivt av en av nittonhundratalets mest inflytelserika och kontroversiella psykologer, Sigmund Freud (1856–1939). Samtidigt fanns det hos Freud en kluvenhet. Hans intensiva ateism kombinerades med att han varje morgon leende hälsade på de otal små antika gudabilder som stod på hans skrivbord. Vadan denna kluvenhet? Läs vidare →