Owe Wikström
 

Alla inlägg i texter 2012

Fundamentalistiska rörelser, avhoppare och psykisk ohälsa – seminarie paper

 

 

Flykten från friheten – dragningen mot det fasta. 

När till synes fasta värden faller, traditioner upplöses och få idéer längre har självklarhetens styrka uppträder ett slags ideologiskt vaacuum. Man kan kalla den en relativismens yrsel eller en mångfaldens svindel. Existentiella frågor som tidigare fått sin tolkning via de stabila kulturella former som kyrkor och samfund tillhandahållit, flyter nu mer fritt. Intresset för etik och existentiella frågor är därför påtagligt, liksom för andliga problem. Sökandet är mer förbehållslöst och mer respektlöst gentemot klassisk religion. Samtidigt finns det tydliga motkrafter – längtan efter enkla och tydliga svar.

Läs vidare →

Om hjärnan, extas och religion

 Inför ett tvärvetenskapligt samtal om hjärnan och medvetandet hittar jag min artikel ur Läkartidningen 1991, 34, 2600–2682.

Neurologi och teologi.

Relationen mellan neurologi och religion har ibland reducerats till att gälla enkla kausala samband mellan neuropsykologiska elementa och religiösa uttryck. Intensiva och extatiska religiösa erfarenheters neuropsykologiska måste emellertid relateras till kulturella faktorer. Den religiösa människan tolkar sin verklighet genom myter och metaforer. En sådan symbolanvänding kan analogiskt bland annat förstås i termer av hjärnhälfternas funktion. Skillnaden mellan en funktionalistiska vetenskapliga förklaring och den den ontologiska verklighetsfrågan belyses.

Läs vidare →

Tranströmer som mystiker

resonerar vi om i Sveriges radio  P1. Söndag den 18 nov 2012 kl 17.0o repris fred 23 nov 21.oo

/ Marie Lundqvist, CB Ytterberg, O Wikström (Teologiska rummet, programled Peter Sandberg).

Helighetens vägran att försvinna

 Varför avtar inte helighetslängtan hos den moderna sekulariserade människan? Varför berörs människor ibland av det heliga trots att de säger sig inte tro? Varför försvinner inte religionen i Västerlandet när människan ”har det så bra”? Är inte religionen egentligen bara ett sätt för människan att söka tröst i en fantasivärld eller att skapa en ordning i sitt liv – eller kan det vara tvärtom? Har människan ett ”behov” av mysteriet?

Under några år var religionen nästan uträknad. Modefilosoferna hävdade att andliga utsagor i stort sett var meningslösa. De går ju varken att falsifiera eller verifiera.  Andra menade att varje vettig människa borde inse att talet om gudar, makter eller osynliga krafter blott är dimridåer för att hålla massan på marken (Marx), koder för social sammanhållning (Durkheim) eller psykologiska fantasiprodukter skapade av skräcken för intigheten (Freud). Men så lätt vanns inte matchen. Både vaga och starka andliga upplevelsekvaliteter fortsatte att fascinera, trots – eller kanske tack vare – att vetenskapen blev nittonhundratalets viktigaste verklighetskonstruktör. Forskningens accelererande avförtrollning av kosmos, samhälle och människa filtrerade undan alla skäl att tro på gudomliga realiteter. Men ensamheten i världen är tung. Sisyfos suckar och bär än en gång stenen upp för sluttningen. Sökandet efter essensen bortom existensens obönhörliga engånglighet tycks dock kvarstå.

Läs vidare →

Om Mona Lisa och oavsiktligheten

 

Himlen står tom. Determinismen har jagat Gud ut ur vår världsbild. Men i själva sin frånvaro är den frånvarande närvarande, såsom Leonardos Mona Lisa blev närvarande som aldrig förr den dag för mer än fyrtio år sedan, då hon befanns vara stulen ur Louvren: folk som aldrig besökt ett tavelgalleri stod i kö för att se den tomma platsen efter henne. Mysteriet, som den försvunne guden lämnat efter sig, grubblar vi oförtröttat över, ur stånd att uppge möjligheten av att innerst inne i tillvarons innerrum finns något, som är oåtkomligt för vår forskande tanke ( Hans Ruin)  Läs vidare →